Frågan i rubriken har knappt ställts i Finland och därför finns det inget riktigt heltäckande svar. Äldre transpersoner eller ickebinära personer kan bäst berätta om saken. Jag beslöt alltså att diskutera frågan med seniorer med transbakgrund.
Det finns mycket lite forskningsdata om ämnet och medierna eller organisationer har inte tidigare lyft fram ämnet. Situationen har dock förändrats under den senaste tiden. Forskare vid Östra Finlands universitet har intervjuat äldre personer som tillhör könsminoriteter, men resultaten har inte ännu publicerats. Dokumentärserien ”Lov att älska”, som finansierades av Yle och publicerades denna vår, följer regnbågsseniorer och i serien deltar även personer med transbakgrund. Centralförbundet för de gamlas väl främjar å sin sida likabehandling av äldre som tillhör sexuella minoriteter och könsminoriteter i Österbotten.
Personer med transbakgrund har grundat egna organisationer och via dem deltagit i samhällsdebatten redan i årtionden och lyft fram missförhållanden i anslutning till lagstiftningen och tillgången till vård. Många evenemang som ordnas av personer med transbakgrund för särskilt de yngre samman.
En bestående upplevelse av konflikten mellan det kön som fastställts vid födseln och den egna identiteten är en del av människolivets mångfald. Många transpersoner har dock i flera generationer varit tvungna att dölja sitt kön på grund av att det omgivande samhället och den närmaste kretsen har varit dömande. Därför har det varit svårt att bära transsexualitet som identitet och för vissa har situationen varit helt överväldigande med tanke på de egna krafterna. Transsexualitet har mycket långsamt blivit en synlig och accepterad del av människornas mångfald.
I olika undersökningar har man uppskattat att transpersoner uppgör cirka en procent av befolkningen. För att likabehandlingen av personer med transbakgrund i olika åldrar ska bli bättre behövs kunskap om erfarenheter och forskningsdata samt att frågan lyfts fram till exempel i olika utbildningar.
När en människa åldras behöver hen i genomsnitt mer social- och hälsovårdstjänster än när hen var yngre. Äldre personer med transbakgrund har under sitt liv hamnat i situationer där de inte har tagits emot vid mottagningar inom hälso- och sjukvården på grund av transsexualitet. Som orsak har hälso- och sjukvårdspersonalen berättat att de inte vet något om transsexualitet eller att de har upplevt att de inte vet tillräckligt för att vårda patienten.
De seniorer som jag intervjuade berättade att en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården å andra sidan kan ha lyft fram transsexualitet under diskussionen även om det inte har haft något som helst samband med den sjukdom eller skada som behandlas. Detta har känts förvirrande för dem.
Både grundlagen och jämställdhetslagen förbjuder diskriminering på grund av kön. Därför ingår frågor som gäller transsexualitet i den grundläggande utbildningen och fortbildningen inom hälso- och sjukvården. Varje yrkesutbildad person inom hälso- och socialvården behöver beredskap att möta, vårda och stödja transsexuella klienter och patienter.
De äldre transpersonerna som jag intervjuade berättade om hur äldre transmän och -kvinnor ofta har upplevt diskriminering och hotfulla situationer under sitt liv. Därför har försök att dölja sin transbakgrund hjälpt till att minska sådana situationer och upplevda hotfulla situationer eller våld har inte alltid anmälts.
Deras budskap var tydligt: vi behöver varandra som jämlika medvandrare som respekterar varandra. I ålderdomen är det viktigt att man fortfarande får vara sig själv och bli bemött i enlighet med det i alla livsförändringar.
Som individer och tillsammans med andra kan vi bygga upp en tryggare värld för äldre transpersoner och ickebinära. Den grundar sig på jämlikt bemötande och respekt för andras integritet. Den grundar sig också på förståelsen för att könet endast är en av våra egenskaper och att könsmångfald alltid är en del av människornas mångfald.
Glad och trygg Pride-vecka till alla!
Äldreombusmannen
Päivi Topo
