Vad ger glädje och ljus inför och i ålderdomen?
Bättre hälsa, tryggad utkomst och en livserfarenhet som medför ett brett tänkande ger glädje och ljus inför ålderdomen, skriver äldreombudsmannen Päivi Topo i sin blogg.
Vad ger glädje och ljus inför och i ålderdomen? Det är en fråga jag ombetts uttala mig om. Jag tog gärna emot uppdraget, eftersom det är lika viktigt att äldreombudsmannen är medveten om frågor som är värda att försvara som om de problem som behöver rättas till.
Äldreombudsmannens lagstadgade uppgift är att främja de äldres ställning och tillgodoseendet av deras rättigheter. Kan man hitta ett svar på frågan ovan genom att undersöka hur väl äldre personers rättigheter har tillgodosetts och till vilka delar de har en bra ställning? Det är svårt att svara på det, eftersom gruppen av äldre är mycket mångfaldig. Det är egentligen tolkningsbart i vilket skede i livet man börjar kalla en människa för äldre.
Min första observation i frågan är den förbättrade hälsan. Allt fler av oss får leva länge och en allt större del av våra levnadsår är friska. En finländsk uppföljningsundersökning vittnar om att den fysiska, psykiska, sociala och kognitiva funktionsförmågan är klart bättre hos äldre personer nu än för några årtionden sedan. Också allt fler män lever ett långt liv jämfört med tidigare. Hälsoskillnaderna är dock fortfarande stora både i fråga om kön och socioekonomisk ställning.
En annan observation är utkomsten. Allt färre som går i ålderspension har under de senaste åren haft rätt till folkpension. Pensionen har i stället helt och hållet bestått av arbetspension och de yngsta som får ålderspension har en bättre inkomstnivå än de äldre.
Tyvärr är dock kvinnornas pension fortfarande i genomsnitt klart lägre än männens och utifrån löneskillnaderna verkar denna utveckling fortsätta. Det finns fortfarande för många äldre personer vars pension inte ens räcker till grundläggande saker. Det här är utmattande och riskerar att försvaga personernas hälsa och knuffa dem åt sidan.
En tredje observation är det breda tankesättet. Under mitt arbetsliv har jag fått mycket stöd för olika uppgifter från pensionärer och äldre personer i förtroendeuppdrag. Diskussionerna med dem har ofta gett mig nya perspektiv och fördjupat förståelsen för varför saker och ting efter hand har utvecklats så att man kommit till en viss punkt.
Även i undersökningar har det konstaterats att äldre personer har en förmåga att granska omfattande helheter. I bästa fall kan en så kallad kristalliserad intelligens vänta på oss i ålderdomen. Det skulle vara naturligt att i högre grad än i nuläget se äldre personer som beslutsfattare. Jag väntar på att glastaket ska krossas och att personer över 80 år ska bli verksamma som riksdagsledamöter och ministrar. I dagsläget är den äldsta riksdagsledamoten 73 år gammal.
Min sista observation handlar om de äldres vilja att hjälpa andra. Största delen av mor- och farföräldrarna hjälper yngre generationer på många olika sätt. Väldigt många äldre personer deltar i volontärverksamhet, oavsett om det är fråga om att främja klimatpolitiken, förtroendeuppdrag i organisationer, digitalt stöd, motion, att vara skolfarmor eller -farfar eller att förbättra de ungas kunskaper om ekonomi. En stor grupp äldre personer hjälper sina närstående och cirka hälften av dem som ingått ett avtal om närståendevård är ålderspensionerade. Allt detta vittnar om de äldres engagemang för att hjälpa samt deras resurser och stora rörelseutrymme i samhället.
I den finländska lagstiftningen har de äldres jämlika ställning tryggats ganska bra, särskilt i grundlagen. Det ger mycket ljus inför ålderdomen. Åldrandet har i sin helhet genomgått en enorm positiv formförändring. Även om den allmänna utvecklingen i samhället och många gynnsamma politiska beslut är bakomliggande orsaker, har samhällsstrukturerna, den sociala praxisen och vår kultur inte riktigt hängt med. Goda beslut har fattats under en tid då det rådde en annan befolkningsstruktur och andra förväntningar i anslutning till den.
Ett ljus i det åldrande Finlands framtid är att de äldre är allt bättre utbildade och att många har goda yrkesfärdigheter. En allt större grupp pensionärer vill också fortsätta i arbetslivet, men långt ifrån alla hittar ett arbete.
När äldre personers rätt till arbete kan tillgodoses bättre än i nuläget kan man konstatera att likabehandlingen av äldre har tagit ett betydande steg framåt.
Päivi Topo
äldreombudsman
