Metoder för att förbättra de äldres ställning inom social- och hälsovårdstjänsterna presenterades under äldreombudsmannens webbinarium

Den 27 april ordnade äldreombudsmannen ett webbinarium med temat Hur bygger vi upp bättre social- och hälsovårdstjänster för de äldre? Webbinariet ordnades eftersom tjänsterna måste utvecklas när befolkningen blir äldre och det behövs en gemensam dialog om olika alternativ som stöd för arbetet. Under webbinariet presenterades många sätt att förbättra tjänsterna för de äldre. Alla förslag granskas också noggrant vid äldreombudsmannens byrå, där man som bäst bereder en rapport om de äldres ställning inom social- och hälsovårdstjänsterna.

De experter och riksdagsledamöter som deltog i webbinariet framförde i sina anföranden många sätt att se till att de äldres rätt till tillräckliga social- och hälsovårdstjänster tillgodoses även i praktiken. Webbinariet väckte stort intresse och diskussion. Deltagarna lämnade in nästan 80 lösningsförslag redan vid anmälan, och under webbinariet lämnades ett rekordstort antal kommentarer och idéer i diskussionsfönstret.

I början av webbinariet presenterade Elisa Virkola och Vilhelmiina Lehto-Niskala, sakkunniga vid äldreombudsmannens byrå, tre olika livssituationer där de äldre behöver social- och hälsovårdstjänster, men där det inte finns tillräckligt med stöd. De presenterade situationerna gällde närståendevård, många sammanflätade stödbehov samt rehabilitering efter en höftfraktur.

Därefter fick man höra tre expertanföranden och en paneldiskussion med riksdagsledamöter, som leddes av äldreombudsman Päivi Topo. Både i anförandena och i paneldiskussionen presenterades metoder för att förbättra de äldres ställning inom social- och hälsovårdstjänsterna.

Bemötande av individuella behov och tillgodoseende av den egna viljan

Experterna och riksdagsledamöterna var eniga om att tjänsterna borde svara bättre på de äldres individuella behov. Lika viktigt ansågs det vara att de äldre har möjlighet att lyfta fram sin egen vilja och fatta beslut i frågor som gäller dem själva i tjänsterna. Till exempel Liina-Kaisa Tynkkynen, ledande forskare vid Institutet för hälsa och välfärd, betonade att ”De äldre måste ha rätt att välja sin hemort, sitt hem och vem som besöker deras hem”.

Markku Lehto, medlem i äldreombudsmannens seniorpåverkargrupp och före detta kanslichef vid social- och hälsovårdsministeriet, betonade även i sitt anförande att man bör förhålla sig respektfullt, lyssnande och uppmuntrande till ålderdomen när man ordnar tjänster.

Minna Kivipelto, arbetslivsprofessor vid Jyväskylä universitet, lyfte i sin tur fram att även en sänkning av hierarkierna inom social- och hälsovården samt stärkande av de yrkesutbildade personernas autonomi förbättrar de äldres ställning i tjänsterna. I stället för komplicerad och långsam tillståndspraxis skulle man kunna ge de yrkesutbildade personerna fler möjligheter att fatta beslut om vad som är bra för den äldre klienten tillsammans med honom eller henne.

Utnämnande av ansvarig instans för koordinering av tjänster

Under diskussionen ansåg man det nödvändigt att de äldre vid behov har möjlighet att få övergripande stöd för att sköta sina ärenden. Paulus Torkki, biträdande professor vid Helsingfors universitet, frågade i sin presentation: ”Vem sköter servicehelheten för de äldre: vem integrerar och koordinerar tjänsterna?”

Andra experter och riksdagsledamöter föreslog också att de äldre enligt vissa kriterier ska ha rätt att få hjälp med att använda och koordinera tjänsterna. Den ansvariga instansen utses separat och har till uppgift att granska den äldre personens behov på ett övergripande sätt, hjälpa honom eller henne att söka sig till de tjänster som han eller hon behöver samt säkerställa att den planerade servicehelheten fungerar och genomförs i praktiken.

Riksdagsledamot Mia Laiho (Saml) lyfte fram äldre med minnessjukdom som en grupp som skulle behöva sådant övergripande stöd. Enligt henne orsakar minnessjukdomar särskilda servicebehov, och när sjukdomen framskrider är det viktigt att man får den vårdplats man behöver inom rimlig tid. 

Främjande av hälsa och välfärd samt förebyggande av sjukdomar

Man ville se ytterligare satsningar på att främja de äldres välfärd och hälsa samt förebygga sjukdomar i samarbete mellan välfärdsområdena, kommunerna och organisationerna. Riksdagsledamot Hanna Laine-Nousimaa (sd) såg det som ett problem att kommunerna inte tar tillräckligt ansvar i frågan.

Riksdagsledamot Hanna-Leena Mattila (C) efterlyste å sin sida åldersvänliga kommuner som uppmuntrar de äldre att röra på sig och upprätthålla funktionsförmågan samt sörjer för ändringsarbeten i bostäderna. Mattila betonade också betydelsen av de mötesplatser som organisationerna erbjuder äldre samt ansåg det viktigt att se till att äldre som bor hemma får åtminstone en varm måltid varje dag och att deras läkemedelsbehandling regelbundet ses över som en helhet.

Minska ojämlikheten mellan välfärdsområdena

Flera experter och riksdagsledamöter lyfte också fram behovet av att minska skillnaderna mellan välfärdsområdena. De ansåg det orättvist att till exempel möjligheterna att få hemvård, boendeservice med heldygnsomsorg eller stöd för närståendevård varierar beroende på vilket välfärdsområde den äldre personen tillhör.

”Servicekriterierna måste rättas till i hela landet. De äldre kan inte vara i en ojämlik ställning beroende på välfärdsområde”, konstaterade till exempel riksdagsledamot Pia Sillanpää (Sannf).

Diskussionen bidrar till att hitta en gemensam riktning för utvecklingen av tjänsterna

Webbinariet följdes av över 200 deltagare, bland annat nationella och regionala beslutsfattare, direktörer och experter inom social- och hälsovården, medlemmar i äldreråden, representanter för organisationer, forskare samt andra äldre och personer som är intresserade av ämnet.

Alla förslag och kommentarer som lades fram under webbinariet är viktiga för att hitta en gemensam riktning för utvecklingen av tjänsterna. Förslagen granskas också noggrant vid äldreombudsmannens byrå, vars experter utför aktivt intressebevaknings- och påverkansarbete för att förbättra de äldres ställning inom social- och hälsovårdstjänsterna. Dessutom bereder man som bäst en rapport om ämnet vid byrån.