Från det nya jobbet på äldreombudsmannens byrå – hur ser äldre människors rättigheter och ställning ut?
Jag började i slutet av april som specialsakkunnig i äldreombudsmannens byrå, så första månaden av jobb är bakom. Vi var två nya anställda som började här som stöd för äldreombudsmannen. Min kollega Marjut Vuorela fokuserar mest på frågor angående lagstiftningen, medan jag fokuserar på tjänster och den sociala tryggheten.
Jag kommer från Helsingfors stads seniorcenter och Tammerfors universitet där jag sista 1,5 åren var med och forska i äldres sociala hälsa. Min doktorsavhandling är från år 2018 och behandlar sådana äldre personer ställning som inte har anhöriga.
I den här bloggen kommer jag att berätta om mina tankar kring de första veckorna i det nya jobbet. Hur ser äldres ärenden på basen av min tidigare erfarenhet ut i detta jobb för tillfället? Med äldres ärenden menar jag en bred syn på frågor angående äldres ställning och rättigheter. Av dessa ryms hemskt få med i ett blogginlägg. Min erfarenhet i det nya jobbet är rimligt kort, och min syn på dessa saker utvecklas säkert med tiden.
Våra första samarbetsträffar med myndigheter och ledare inom äldrearbetet bekräftar det som jag mycket väl vet på basen av min tidigare jobberfarenhet. Arbetet inom äldreservicen görs med ett stort hjärta och ofta lyckas man bra med det. Allting inom äldreservicen är inte snett trots att man på basen av det som talas i offentligheten ofta kan få en sådan bild. Betydelsen av en engagerad expert som finns där för en äldre person i behov av hjälp, är stor. Arbetet blir då meningsfullt och motiverande för arbetstagaren.
Flera äldre personer och personer som talar för dem har redan kontaktat äldreombudsmannens byrå. I medborgarkontakterna betonas särskilt problemsituationer som uppstår till följd av digitaliseringen. En del av den äldre befolkningen blir helt och hållet utanför de digitala lösningar som gjorts inom tjänsterna. Det handlar om helt vanliga offentliga tjänster och utan vilka det är svårt att klara sig. Digitaliseringen leder till att en del av sådana äldre personer som annars skulle ha möjlighet att sköta sina ärenden själv via personliga kontakter eller per papper, nu blir beroende av andras hjälp. Det har blivit klart att nya tankesätt och lösningar behövs för att åtgärda den digitala diskrimineringen.
Mitt jobb börjar under en tid då man i samhället håller på att återgå till normalt liv efter restriktioner. Då pandemin började, jobbade jag i ett seniorcenter där vår största oro var boendes och personalens risk för smitta. Hösten 2020 flyttade jag över till forskare och kom via detta i gång med analyseringen av äldres syn på början av coronatiden och restriktionerna. Tiden hade varit väldigt varierande för olika människor. Forskning tyder på att trots att en stor del av den äldre befolkningen har anpassat sig väl till livet under pandemin, har pandemin också skärt ner på mångas liv. Nu satsar vi hos äldreombudsmannen på att all fin verksamhet som stärker funktionsförmågan och den sociala hälsan på nytt kan köra i gång.
Vi lever i en tid där nya välfärdsområden byggs upp. Flera lagar håller också för tillfället på att förnyas, och dessa bekantar vi oss med här i vår byrå. Man måste komma ihåg att de vars röst som sämst hörs i samhället, är de personer som har störst behov för någon som försvara deras rättigheter och ställning. Arbetet har startat under en tid där arbetstagare inom äldreomsorgen och vårdbranschen jobbar för att få en bättre lön och arbetsförhållanden. Det är viktigt att de som jobbar inom äldreomsorgen får utföra sitt arbete i lugn och ro, väl, med bra lön och att de känner att deras insats uppskattas. Personalens och äldre personers intressen är här likställda. Resursbristen inom äldreomsorgen behöver inte nödvändigtvis vara ett problem i framtiden. Vårt samhälle har alla förutsättningar för att utveckla äldreomsorgen till en mycket mer lockande bransch.
Päivi Ahosola
Specialsakkunnig
