En efter en har välfärdsområdena meddelat att de kommer att minska antalet social- och hälsovårdstjänster som de tillhandahåller. Det kommer att finnas allt färre hälsocentraler eller välfärdscentraler färre akutmottagningar och sjukhus och längre resor för många invånare. Den främsta anledningen till förändringarna sägs vara budgetåtstramningar. Det förväntas att besparingar kommer att göras genom att minska servicenätverket.
I utkasten till beslut för välfärdsområdena sägs att mobila tjänster och distanstjänster kommer att ersätta service på centralerna. Mobil- och distanstjänsterna förväntas bli billigare och fortfarande uppfylla invånarnas behov. Rätten till tillräckliga social- och hälsovårdstjänster garanteras i grundlagen och preciseras i annan lagstiftning. Snabba nedskärningar i servicenätverken får inte göras utan att garantera denna grundläggande rättighet för alla invånare i välfärdsområdet. Även om budgeten är stram måste varje beslutsfattare och tjänsteman i ett välfärdsområde följa lagen.
Minskningen av antalet inrättningar som tillhandahåller social- och hälsovårdstjänster är en fråga som oroar både invånare och beslutsfattare. Beslut fattas med mycket korta beredningstider och förändringar genomförs snabbt. Äldre invånare är särskilt oroade över hur de ska kunna få tillgång till tjänster längre bort om de inte har någon bil, kollektivtrafiken saknas och taxiresornas pris är för dyrt.
Ett annat problem är digitaliseringen av social- och hälsovårdstjänster. Konsultationer på distans med läkare och sjuksköterskor har redan använts i stor utsträckning över hela landet. Inom hemsjukvården har telehälsa ersatt vissa hembesök för äldre människor. Rehabilitering i hemmet sker också på distans. Tidsbeställningar görs allt oftare huvudsakligen online. Det finns mindre erfarenhet av mobila tjänster. Det behövs mer information om tillgången till och effektiviteten hos distans- och mobiltjänster.
Särskilt för de allra äldsta är digitala färdigheter sällsynta, och även om de finns kan funktionsnedsättning förhindra tillgång till distanstjänster. Nästan ingen av dem har en betrodd släkting som skulle kunna hjälpa dem med digital tillgång till sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster vid behov. Vissa distanstjänster implementeras utan att kräva att en person har digital kompetens. Det måste dock alltid finnas ett alternativ till distanstjänster.
Förtroende är en av grunderna för ett välfungerande finskt samhälle. Enligt en undersökning av Tammerfors universitet är äldre människors förtroende för samhället i övrigt gott, men deras förtroende för tillgången till social- och hälsovårdstjänster är skakigt. Äldre människor är den största klientgruppen för social- och hälsovårdstjänster inom välfärdsområdet. Ur deras synvinkel är det viktigt att planerna för det praktiska genomförandet och tillgängligheten av distans- och mobiltjänster finns på plats innan beslut fattas om nedskärningar i det övriga servicenätet.
Päivi Topo
äldreombudsmannen
