De äldres ställning och rättigheter i krissituationer
De äldre hamnar ofta utanför krissituationer och prognostiseringen av dem. I internationella eller nationella beredskapsplaner har äldre personer knappt beaktats. De äldres svaga ställning under konflikter och kriser kräver mer information, men framför allt målinriktade politiska åtgärder. Äldre personer måste vara med när beredskapsåtgärder för kriser planeras.
I Helsingfors ordnades en banbrytande internationell konferens om de äldres ställning i kris- och konfliktsituationer. Anförandena berättade om den ofrånkomliga ökningen av krissituationer som en följd av klimatförändringen och minskningen av den biologiska mångfalden. Likaså har olika slags krig åter ökat. Vilken möjlighet har de äldre att klara sig mitt i denna verklighet och vilken roll har de överhuvudtaget i olika krissituationer?
Äldre personer hamnar ofta utanför krissituationer och prognostiseringen av dem. De får ofta hjälp senare än andra och det har också observerats brist på information om hur de själva kunde agera. Dessutom finns det exempel på situationer där det inte har funnits metoder att hjälpa personer som behöver särskilt stöd till exempel för att röra på sig. Tillgänglighetsbehovet ska alltid beaktas när beredskapsplaner utarbetas.
Det ökade antalet äldre personer innebär att deras roll i konflikt- och krissituationer framhävs både som hjälpare och som hjälpbehövande. Trots detta har äldre personer knappt beaktats i de internationella eller nationella beredskapsplanerna. Detta lyftes fram på konferensen i ett anförande av FN:s oberoende expert Claudia Mahler, som har i uppgift är att bedöma hur väl de äldres mänskliga rättigheter tillgodoses. Samma budskap framfördes också av riksdagsledamot Pekka Haavisto, Amnesty Internationals forskare Laura Mills, verksamhetsledaren för Finlands Flyktinghjälp Annu Lehtinen och av en av konferensarrangörerna, dvs. Help Age International.
Krisberedskapen i Finland
Finland har i flera årtionden klarat sig med få allvarliga kriser. Likväl måste man vara väl förberedd för kriser, vilket Finland även i många avseende är. Även olika befolkningsgruppers behov har beaktats. Till exempel är de nyaste skyddsrummen till stor del tillgängliga. Det väsentliga är att säkerställa att alla medborgare oberoende av ålder och digitala färdigheter får information om var deras närmaste skyddsrum finns och hur man tar sig dit.
I fjol publicerade inrikesministeriet en beredskapsguide avsedd för alla medborgare i Suomi.fi-webbtjänsten. För att äldre personer ska få denna viktiga information är det nödvändigt att skicka den i pappersform åtminstone till hushåll med personer över 75 år. Endast cirka hälften av dem använder elektroniska tjänster och således blir en stor del helt utan denna nödvändiga information.
Som äldreombudsman vädjar jag till statsmakten om att beredskapsguiden skickas per post till äldre personer eller att man på annat sätt säkerställer distributionen av den så att informationen når de äldre.
Krishantering och förebyggande av krissituationer är en central samhällelig uppgift. För att genomföra detta behövs information. Som äldreombudsman är jag orolig över att man utan grund har fastställt övre åldersgränser för undersökningar som görs med offentliga medel. Slopandet av de övre åldersgränserna för undersökningar minskar åldersdiskrimineringen i samhället.
Till exempel genomför Institutet för kriminologi och rättspolitik vid Helsingfors universitet en Nationell brottsofferundersökning för 15–74-åringar. Data samlas in i samarbete med Statistikcentralen. Det är mycket viktigt att Helsingfors universitet och Statistikcentralen i fortsättningen utvidgar sin datainsamling även till vuxna över 74 år för att få en verklighetstrogen bild av den vuxna befolkningens upplevelser av att ha fallit offer för brott.
Ju bättre de äldres situation är före krisen, desto lättare är det för dem att klara krissituationer
Under coronapandemin förekom direkt och indirekt åldersdiskriminering i många länder. FN:s generalsekreterare António Guterres uppmanade ländernas regeringar att vidta åtgärder för att minska åldersdiskriminering. Även i Finland fördes en motiverad diskussion om åldersdiskriminering, och i distributionen av vaccin konstaterades ojämlik behandling på grund av ålder.
Det är klart att de äldres ställning i konflikt- och krissituationer bäst förbättras genom åtgärder som vidtas redan under normala förhållanden för att minska åldersdiskriminering. På basis av de förslag som hördes under konferensen kan man konstatera att ju bättre situationen för de äldre är före krisen, desto lättare är det för dem att klara krissituationer.
De äldres svaga ställning under konflikter och kriser kräver mer information, men framför allt målinriktade politiska åtgärder. Äldre personer måste vara med när krisberedskapsåtgärder planeras. De äldres handlingar och livslånga erfarenheter är en resurs för samhället även under kriser.
Äldreombudsmannen
Päivi Topo
