Vardagen på vårdhemmet – är den sådan som en äldre boende önskar?

Det kan låta komplicerat när vardagen på ett en vårdhem i dagsläget diskuteras: dimensioneringskalkyler, mätare, kvalitetskrav och tankar kring direkt och indirekt vårdarbete. Ur en boendes perspektiv är det dock lättare att definiera en bra vardag: För den äldre boende är en bra vardag på ett vårdhem liksom för andra åldrar och personer som bor i andra miljöer strukturerad med individuellt betydande saker.

Människan är precis lika social i alla åldrar, också när hon bor på vårdhem. Vårdhemmets atmosfär, bemötanden och möjligheter till aktivitet är viktiga. Vardagen får inte endast kretsa kring omsorg om de fysiska behoven och vårdåtgärder. Det som har varit en del av livet innan man flyttade in på vårdhemmet är sannolikt fortfarande viktigt. Det är viktigt att den äldre hörs på riktigt och att önskemålen beaktas.

Under det gångna året har vi på äldreombudsmannens byrå fört många viktiga diskussioner om vardagen och praxis på vårdhem för äldre och läst många intressanta undersökningar om detta. Vi har haft möten med fackförbund, tillsynsmyndigheter, tjänsteinnehavare och organisatörer samt fått samtal och meddelanden från anhöriga och de äldre, också personer som bor på vårdhem. Vi har ur olika perspektiv hört om oron och fått lösningsförslag. Äldreombudsmannens uppgift är att stärka en äldre boendes ställning och rättigheter, vilket betyder att det är viktigt att vi talar om en vardag som är uppbyggd kring invånarens behov och önskemål.

Det är klart att en bra vardag är kopplad till resurserna och antalet anställda i arbetsskiftet. En äldre person som bor på ett vårdhem behöver i allmänhet mycket hjälp med de dagliga rutinerna, såsom att tvätta sig, klä på sig och sköta sina tänder och det är viktigt för honom eller henne att få den här hjälpen vid rätt tidpunkt. Ett ofta upprepat exempel är möjligheten att vi behov och i tid få hjälp med att gå på wc. Det är fråga om tillgodoseende av självbestämmanderätten i en situation där man behöver en annan persons hjälp för detta. Ett för litet antal vårdare under ett arbetsskifte kan exempelvis medföra att i synnerhet de boende som behöver mycket hjälp med att ta sig från ett ställe till ett annat inte genast får hjälp utan blir tvungna att vänta. Det kan också leda till att vårdaren inte har tid att stanna upp och tala exakt när den boende så önskar eller att den boende inte får tillräckligt med stöd med att upprätthålla kontakten till sina närstående. I sina utlåtanden har äldreombudsmannen betonat att man bör sträva efter att uppnå den planerade 0,7 kvoten så fort som möjligt.

Det är klart att personalstrukturen har stor betydelse för en god vardag för de boende. För att man exempelvis ska behöva uppsöka jouren så lite som möjligt krävs det att vårdhemmet har bra sjukvårdskunskaper. I arbetsbeskrivningarna behövs det dessutom mycket annan kompetens och dessutom flexibilitet enligt invånarnas behov. Finns det tillräckligt med människor i arbetsskiftena vars uppgift är att hjälpa till med de dagliga rutinerna? Finns det också de till vars uppgifter det hör att ordna med meningsfull sysselsättning, något som också kräver särskilda kunskaper när boendens egna resurser är små? Majoriteten av de äldre som bor i enheter med vård dygnet runt lider av en minnessjukdom. Då accentueras de sociala behoven och det sociala välmåendet ytterligare.

Det är oroväckande att de olika administrativa uppgifterna har ökat i omvårdnadsarbetet. När forskarna (Kröger et al 2018) jämförde innehållet i arbetet mellan år 2005 och 2015, hade registreringen och de övriga administrativa uppgifterna ökat, medan man i mindre grad gick ut med invånarna och gav dem mentalt stöd. Detta är inte en bra riktning för en boende ska ha en bra vardag. Frågan om en bra vardag för de boende är också kopplad till hur arbetet på vårdhemmet organiseras utgående från den boendes behov och hur man hanterar mängden administrativt arbete.

Det har varit oroväckande att höra att den begränsande praxis som rådde under coronapandemin och anstaltsmetoderna blivit kvar på vissa vårdhem. Sysslor som stöder funktionsförmågan har möjligen uteblivit från dagsprogrammet. För dem som arbetade på vårdhem var coronapandemin en utmanande tid och vardagen begränsades i all välmening. De boende har dock rätt till en bra vardag med gemenskap och meningsfull sysselsättning.

Vardagen på vårdhemmet präglas framför allt av människorna, de som bor och arbetar där. När den boende har en bra vardag mår också de anställda bra. Det har varit berikande att bekanta sig med den nya forskningen (Saari et al 2022) om empati i den teknikförmedlade omvårdnaden. Ett viktigt resultat i denna forskning är just att arbetshälsan inom omvårdnadsarbetet mera borde ses som ett fenomen som uppstår genom kundförhållandet. När den anställda har möjlighet att skapa en bra växelverkan med boende och arbeta för den boendes bästa förblir också den anställdas egen arbetshälsa bra.

Det är fint att livet inte heller enbart är vardag. På vårdhemmet, där invånarna ofta tillbringar mycket tid, är det speciellt viktig att förbereda sig för festliga högtider och andra viktiga evenemang. Livet är inte enbart vardag, utan det finns många tillfällen till fest underåret.

Päivi Ahosola, 
specialsakkunnig

Källor:
Kröger T., Van Aerschot L. & Puthenparambil J.M. (2018) Hoivatyö muutoksessa – suomalainen vanhustyö pohjoismaisessa vertailussa. Jyväskylän universitet.

Saari E., Koivisto T., Koskela I., Känsälä M., Rydman V. & Turunen J. (2022) Enemmän aikaa empatialle? Hoivatyön teknologiavälitteinen viestintä ja työhyvinvointi. Arbetshälsoinstitutet.